Fem om dagen

- Får du i dig tillräckligt med frukt och grönt?

Det är min lärare i näringslära, Randi ifrån nord Norge som frågar.

- Ja, absolut! Jag älskar grönsaker, svarar jag självsäkert. Jag vet att helsodirektoratet rekommenderar 500 gram frukt/grönt om dagen, och jag som lagar egna juicer, har paprika på mackan, knaprar grönkålschips och dippar morötter på fredagar borde väl komma upp i den mängden?! Eller?

Men Randi säger något som får mig att undra om mitt (och familjens) intag av grönheter är högt nog? 

- 500 gram om dagen. Ni är 4 stycken i familjen. Låt oss säga att ni handlar mat för en vecka. Det skulle betyda att för att komma upp i 500 gram om dagen behöver du inhandla  3,5 kilo grönt/person/vecka.

14 kilo totalt.

14 kilo grönt skall packas, betalas och bäras hem. In i bilen, upp för trappor, in i skafferi och kylskåp.

Nu var det två år sedan Randi drog det där räknestycket för mig, men det var henne jag tänkte på idag när jag snabbhandlade på Rema medans jag väntade på bussen.  
Därför tog jag ett broccolihuvud till och lade i korgen. Och lite extra spenat. och två grapefrukter.....

För jag tänker att det är där man måste börja. I butiken. Det är nämligen fruktansvärt komplicerat att äta 14 kilo grönheter, om man bara har 6 kilo hemma. Verkligen jättesvårt!

Bilder ifrån Pinterest

Höstens bästa mat

Äpplen, kål, rotfrukter, skaldjur, lök och svamp är råvaror som jag förknippar med sen höst. Får i kål kan vara kung och löksoppan drottning. 

I dag har jag skakat fram Cirkusvillans höstigaste recept, min egen favorit? Ostfondue med Camembert !...... nej, löktarte. ..... nej, ostfonduen.... eller....

Enkel ostfondue

Vinter-soppa

Fårikål

Äppelmos

Päronspagetti med valnötter och ost

Äppelklubbor

Löktarte

Löksoppa

GLAD MAT!

Jag har jobbat med med mat sedan jag var tolv år. Den gången stekte jag schnitzel på en lokal pub där min moster jobbade. 

Jag har också plockat jordgubbar (med min kompis som var allergisk mot jordgubbar och fick eksem utav plantorna),varit kallskänka på ishotellet i Jukkasjärvi och servitris i Grekland. Jag har jobbat julbord-säsongen på Soho, jag har serverat tapas i svart förkläde.  Jag har stekt biff på Scalinis och arrangerat skaldjursplatåer på stadsterrassen. 

Jag har även jobbat en hel del med dryck. Skakat dryor och rört white russian´s. Pyntat daquiris och muddlat mojitos. Korkat flaskor, dekanterat och putsat glas. Mixat smooties, vispat Matchalattes, tappat björksav, bryggt kombucha, kokat chaga och bryggt kaffe. 

Jag har drivit restaurang, jobbat på café, lagat mat på ett dagis och arrangerat middagar.

För några år sedan började jag även plugga om mat, fast då ifrån ett närings-perspektiv. Jag lärde mig allt om dubbla karbon-bindningar och matsmältning. Om fleromättade fetter och proteiner. Om förbränning och hemoglobin. 

Jag har testat att vara allergisk, mot vetemjöl, mjölkprotein och mejerier. Glömmer aldrig hur jag propsade på att ha celliaki en hel Italien semester, oj så mycket skinka det gick åt. Allt för att förstå hur mina framtida kunder lever, och vilka utmaningar de stöter på. 

Jag har nyfiket testat menyer och dieter, surkål och rawfood. Alltid med mitt framtida yrke i åtanke.

Jag vet ganska mycket om mat...

Jag vet hur olika mat påverkar kroppen, hur mat odlas, hur mat tillagas och smakar. 

Men det är egentligen inte så viktigt. Det enda som är viktigt är att mat ska göra dig glad!  Mat ska dofta. Mat ska göra dig starkare. Mat ska ha vackra färger och upplevas med alla sinnen. 

Mat ska vara GLAD!

Quinoa is back!

Underbart i tomatsoppa

Jag har förälskat mig i Quinoa!

När jag testade quinoa första gången tyckte jag att det var beskt och ruggit, och sedan dess har jag haft ett övergivet paketet ståendes längst bak i skåpet. Men häromdagen ramlade jag över vit quinoa i vår matbutik, så jag testade dessa fröer en gång till. Succé! Super gott :)

Jag vet inte vad som gick snett första gången, men quinoa is back!

För er som undrar så är Quinoa frön ifrån en ört som växer vilt i Sydamerika och den började odlas redan av Inkaindianerna. Av vissa hävdas den vara en bidragande orsak till att Inka-imperiet kunde växa sig så stort och mäktigt.

Quinoa är släkt med spenat och rödbeta, naturligt glutenfri och har en lite nötig smak. Fröerna innehåller mycket och fullvärdigt protein, bra fetter med bland annat en hel del omega 3, massor av mineraler och vitaminer som Zink, B-vitamin, kalcium, järn, magnesium, kalium, E-vitamin och fosfor. 

Perfekt för dig som vill bygga muskler!

Det är inte så lätt mamma...

- Idag har vi druckit saft i banehagen, deklarerar min 3-åring glatt.

Bredvid honom sitter min filosofiske 5-åring och skruvar på sig. Han ser osäkert på mig, och jag ser att han har något på hjärtat.

- Vad är det Wille?

-.... Jag fick också saft.... men jag ville egentligen inte ha.

- Varför ville du inte ha saft vännen?

- Det är ju så mycket socker i saft, och då om jag dricker det då går ju tänderna sönder, och så vill jag ju bli stark, starkare än Adrian iallafall, men jag blir inte stark av saft och så, därför vill jag bara dricka vatten. Jag tycker bäst om vatten.

- Jag förstår, men nästa gång kan du ju be om ett glas vatten istället?

- .... uumm.... men det är inte så lätt....

Nej. Det är inte så lätt. Jag får lust att gråta. Den lille killen som sitter framför mig upplever att han har gjort något fel. Han som sakta men säkert har börjat att ta egna val runt vad han vill dricka och äta. Val som är bra för honom. Som han blir stark utav. Killen som häromdagen bad om att få en ask stimorol istället för lördagsgodis, killen som väljer Bonaqua när vi går på Mc Donalds, och som tjatar på sin pappa varje morgon så att han (också) ska komma ihåg att ta sina tran-kapslar. Killen som långsamt börjar förstå att belöningen med att äta sund ordentlig mat är en starkare kropp, mindre förkylningar och färre hål i tänderna. 

Och sen blir jag arg. Ska inte barnehagen stötta hälsosamma val, istället för att introducera barnen för saft, våfflor, sötat yoghurt och Toros pulverchoklad? På den senaste föräldrar-middagen som barnehagen arrangerade, där både föräldrar och barn deltog, serverades bara saft att dricka?! Inte ens något bättre alternativ fanns att tillgå, som enligt mig hade varit vatten eller mjölk? Nej, bara saft. 

Håller banehagen på att bli en arena för skräpmat, kakor och snabba kickar? Och isåfall, hur ska vi vända den här båten?




 

Det sötaste vi har

Den underbara Ann Fernholm har precis släppt en ny bok; Det sötaste vi har, om socker och växande kroppar. Det är en bok som jag önskar att alla som har barn, jobbar med barn, eller själva har varit barn, får chansen att läsa. 

Jag älskar Anns sätt att skriva och uttrycka sig. Hon klarar att förmedla sin kunskap på ett sätt som gör till och med knepig biokemi enkel att förstå. Hon är tydlig och mild på samma gång. 

Själv har jag plöjt hela boken på två dagar. Nu när den är slut är jag nästan sugen på att börja om...

Egen lakritsglass utan socker

 Hej käre vän!

Min äldste son är galen i glass, precis de flesta ungar (förutom vår lillkille som tycker att glass är alldeles för kallt..). Jag har inget emot att Wille äter glass någon gång då och då, men innehållsförteckningen på köpglassarnas förpackningar kan ge mig rysningar! I min drömvärld skulle Wille bara äta hemlagad glass. Men så är det ju inte i den fula verkligheten.   Mitt problem är att glassbilen nu obarmhärtigt har valt vår uppfart som parkering på sin försäljningsrunda. Det är mycket svårare att neka barnen (barnet) glass när den jävla glassbilen står i vår trädgård varje fredag klockan sex och flöjtar ut sin fängslande trudelutt. 

Det här är innehållsförteckningen till "Vennebyen-isen" som jag köpte för några veckor sedan:

6 stk. Vennebyen Push-up Bringebær / Blåbær
Ingredienser: Fersk fløte 43% , melkeråstoff, syltetøy (12%) [blåbær / bringebær, sukker, stabilisator (pektin), surhetsregulerende middel (sitronsyre), konserveringsmiddel (kaliumsorbat), naturlig aroma], sukker, glukose, fruktose, emulgator/stabilisator ( mono- og diglyserider av fettsyrer, natriumkarboksymetylcellulose, johannesbrødkjernemel, guarkjernemel, karragenan, natriumalginat), naturlig vaniljearoma, fargestoff (annattoekstrakt).

(kopierat ifrån http://www.isbilen.no/) 

Du tycker säkert att jag är fånig. "Glassbilen har ju funnits sedan jag var barn, och hur mycket kan en glass då och då egentligen påverka vår hälsa negativt"?

Tja, inte vet jag. Men jag stör mig verkligen på bristen av granskning utav produkter som är så tydligt riktade till barn. Jag stör mig på att en produkt som innehåller över 20 ingredienser kan ursäktas som traditionsrikt fredagsmys till barnfamiljer. Jag stör mig på att man tvunget måste proppa i karragenan och kaliumsorbat i en glasstrut, och att det är helt ok. 

Här kommer receptet på en glass utan natriumkarboksymetylcellulose och annattoekstrakt. Den innehåller bara banan, lakritspulver och grädde. Kram!


2 bananer

4 msk grädde

1 msk lakritspulver


Dela bananerna i centimeter tjocka skivor och

ställ dem i frysen i en timme eller mer.

Kör sedan de frysta bananerna, grädden och

lakritsen i en kraftig mixer och servera  

direkt. Kan frysas på nytt också om man vill 

ha till senare :)  

Räddaren i nöden

Vissa dagar är röriga. Kaotiska. 

Jag springer efter min egen svans och ligger ständigt lite efter. På sådana dagar tar jag mig inte tid  till att äta. Iallafall inte förrns väldigt sent på dagen. Det är inte helt ovanligt att mitt första mål med mat blir tillsammans med barnen, klockan 16:00. Snyggt för att komma ifrån en blivande ernæringsfysiolog, jag vet. 

Men så ibland blir jag räddad av en osynlig (men stilig) riddare i blank rustning. Han sliter in mig i lunchrummet och tvingar mig till att sitta ner i minst fyra minuter. Han slänger demonstrativt min bäste vän kaffekoppen i väggen och häller upp ett stort glas porlande källvatten. Sedan serverar han mig rysk yoghurt blandad med riven ekologisk kokos. Ibland toppar han kalaset med hackade nötter. Det går snabbt och brukar få mig på banan igen. Tills jag får i mig något mer rejält ;) 

Rödbetor till folket!

Jag citerar:

" Rödbeta renar blodet, stimulerar bildningen av röda blodkroppar och ökar syreupptagningen i blodet vilket gör kroppen mer uthållig vid fysisk träning. Rödbeta anses bra mot högt blodtryck.

​

Rödbeta rensar tarmarna, avgiftar levern och gallblåsan från toxiner. Den är även bra mot magsår. Rödbeta kan motverkar cancer enligt nyare studier.

Förutom ovan nämnda positiva fördelar, så är rödbetor en bra och viktig källa till fytonäringsämnen, i detta fallet ett ämne som kallas betalains. Betalains är en stark antioxidant som verkar antiinflammatoriskt och ger ett kraftfullt avgiftningsstöd, underhåller elasticiteten i blodkärlen och minskar risk för åderbråck. Rödbetor är också rika på fibrer, kalium, magnesium, niacin, kalcium, järn, och biotin".

Alltså, mer rödbetor åt folket! Jag brukar köra rödbetor i råsaft-centrifugen tillsammans med Granny Smith äpplen, det blir en makalöst god juice! (Juice på enbart rödbetor smakar lätt lite jordigt). Häromdagen köpte jag en färdig rödbetsjuice på ICA, den var också dö-god. 

Annars är ugnsbakade rödbetor det perfekt tillbehöret till ... allt. 

Puss! 

​

Ägg och potatis-bilen

När jag var liten kom "bokbussen" till skolan en gång i månaden. Som ett litet rullande bibliotek som man kunde låna böcker ifrån. Jag minns att "Gummi Tarzan" var min favorit, så jag lånade den om och om igen...

När Pappa bodde i Ängelholm kom "Godis-bussen", och "Glass-bilen" har väl alla hört om.

Här på Askøy har dom "Potatis och ägg-bilen". Underbart! En gång i månaden kommer en bil full-lastad med ägg ifrån gårdens hönor, och böndernas egenodlade potatisar och morötter. Något att bli glad av! 

Karma sucks

Knäckebröd med getost, äggröra, pumpakärnor och gurka.

Min äldste son äter som en myra.  Dagar kan gå, och allt han verkar få i sig är luft. Det är inte (bara) det att han är kräsen, han tycker bara att mat generellt är onödigt. Jag har lovar min mamma att slappna av och inte stressa upp mig. Jag har också fått tydliga och klara besked om vem det är han brås på.... Mammas äldsta dotter levde nämligen också på luft.... och inlagda rödbetor. Karma sucks. 

Så jag försöker att inte göra så stor affär utav det. Försöker. Och jag försöker att lägga upp små mängder med näringsrik mat på faten istället för mycket utav en grej. (Enligt mina kalkyler ökar det chansen för att han får i sig tillräckligt med allt som han behöver ;)). Tja, och sen är det väl bara att vänta. Förr eller senare kommer kanske han också att uppskatta mat. För mammas äldsta dotter tog det ju i för sig en si sådär 23 år, men hoppas går ju!

Inget fisk-fan

Det är pinsamt hur sällan jag äter fisk. Aldrig. Jag bor på en ö, middagen skulle nästan kunna hoppa ifrån havet till stekpannan, men ändå så.....nej. Korkat. Jag måste verkligen skärpa mig. Det finns så många fördelar med att äta fisk. Det är gratis (den man fiskar själv alltså), nyttigt, gott (fast inte lika gott som kött) och lättlagat. Till helgen kanske...

Jag har åtminstone lärt mig att äta makrill i tomatsås. Jag älskar det inte, men det blir en liten burk då o då. Så får jag i mig lite omega 3 iallafall. Äter du ofta fisk? 

Min bästa vintervän

Solen är vår viktigaste källa till vitamin D, men.....jag har inte sett den på ett tag. 5 ml Tran om dagen har därför blivit min bäste vintervän, och viktigaste vana. Jag föredrar kapslar och barnen föredrar flytande med citronsmak. Dom har fått det sedan dom var 4 veckor gamla, så nu tror dom att det är gott. Det är det inte, men det gör jobbet. 


I de nya nordiska ernærings anbefalingene/ rekommendationerna (NNR5) har man höjt anbefalt intag av vitamin D från 7,5 til 10 μg dagligen. 

Snabbkurs i vitamin D

Att vara extrem?

Igår grät jag framför tv:n. Det var inte ett ljuvt sårbart snyft, det var liksom hulkgråt. Varför?

Jag hade bänkat mig framför "food hospital", och bevittnade hur en liten fin kille på 3 år blev botad ifrån epilepsi. Han gick ifrån att ha upptill 300 anfall om dagen, till inga. Inga epileptiska anfall över huvud taget. På två månader. 

Jag blev så berörd att jag inte kunde hålla gråten borta.  

Läkarna på "food hospital" satte honom på en ketogen kost, det vill säga att han fick en kost nästan helt utan kolhydrater. Ingen frukt, ingen läsk, inga kakor, inget godis, inget vitt mjöl..... Istället skulle han få sin energi ifrån fett. Och han fick lysande resultat, han blev frisk. 

Läkarna var noga med att poängtera riskerna i ett sådant kost-val. Farorna. Viktigheten att genomföra kost ändringarna i samråd med läkare.  Att det var experimentellt. 

Det fick mig att undra. Var gick det snett? När blev det så att ett fettrikt kosthåll måste övervakas, men ingen höjer ögonbrynen när kosten består av 60, 70 kanske 80  % kolhydrater. När sockret åker bananas i våra blodomlopp.  När läsk, light saft, fettfri mjölk och margarin ingår i den dagliga kosten? När fett-reducerad turkisk yoghurt marknadsförs som "proteinrik och sund? (Det klart att den är proteinrik, allt det sunda mättande fettet är ju borta, då gjenstår ju bara proteinerna och kolhydraterna). Då behövs ingen övervakning?

Oliver och parmesan.

Hur kan en kost som ställer sig så stark i kampen mot diabetes, ADHD, epilepsi, cancer, övervikt..... fortfarande klassas som experimentell? Och till och med farlig? När lät vi någon annan ta makten? 

Hur kunde det naturliga bli fult?

2013, och världen är beroende av coca cola. 

Här kommer ett uttalande som gör att du tycker att jag är extrem (?): jag kommer aldrig att bjuda på läsk på barnens kalas. Jag kommer inte att dela ut cigaretter heller. 

Och vill du höra det värsta? "Food hospital" var sponsrat. Utav Cheese doodles. 

HATTEN AV!

Jag är inte en person som brukar piffa särskilt mycket med barnens mat.Inte av motvilja, men utav lathet. Nu finns det så vansinnigt mycket inspiration att få runt omkring om hur man pimpar matpakker och mellanmål, och debatten går het. Det ges ut massor av böcker med tips till nyttiga fixade lunchlådor, matvarukedjorna kör reklam "vi elsker matpakken", artiklar trycks och alla tycker.  Lägger det onödig press på redan stressade småbarnsföräldrar, att trycka ut söta bokstäver ur ost, toast med egenlagat nötsmör och skyskrapor av paprika. Eller sätter det ett viktigt fokus på sundare mat till våra hjärtan (och oss själva)? Har det blivit en status-symbol mer än en önskan att äta bättre mat.... osv. 

Nja, jag vet inte. Personligen tycker jag att det viktigaste är vad som ligger i den där lådan, än hur det liksom ser ut. Och när jag sneglar in i barnehagens kylskål fyllt med margarin, toro och tub-ost, eller skolornas kantiner med light yoghurt och våfflor (för att inte tala om den här jävla brusen överallt, förlåt), eller att min vuxna kollega käkar "formfranska/loff" med nugatti till lunch, tänker  jag att; ökad press eller inte, mer fokus på kosten kommer inte en dag för tidigt. Det känns helt nödvändigt. Vi måste ju äta mat! I ett land som inte erbjuder sina dagis och skolbarn mat,  ligger ju allt ansvar på föräldrarna. Så om någon förälder lägger sin själ i hälsosamma frukost/lunch lådor; HATTEN AV! HEJA DIG!

Fast man måste ju inte göra det komplicerat om man inte har intresse för det. Jag tycker att det räcker att slänga ner lite grönsaker, och kanske en god dip i en låda. Eller kanske ett kokt ägg, kanske en fet naturell yoghurt med bär. Låta maten se ut som den gör.


Härom kvällen försökte jag mig ändå på att pimpa barnens kvällsmat. Svärd med tunna korvskivor runt gurka..... resten fick se ut som det gör. Inga konstigheter. 

Puss!!!

Matslarv

"- Jag blir sällan godis-sugen. Jag slipper det när jag äter mig mätt på riktig mat."

Så skrev jag för några veckor sedan. Och menade det, faktiskt. Men nu blir det ju inte alltid så. Eller hur. Jag vet inte vad som gick snett, med aldrig har det matslarvats som just nu. Suck. 

När jag skriver matslarv syftar jag inte på att det slinker ner en godisbit då och då, med matslarv menar jag att jag har halkat ur spåret helt. Jag startar dagen med kaffe, sen blir klockan oftast 13-14 innan jag får i mig något nästa gång, och då har jag som oftast hunnit jobba i 6-7 timmar. Det betyder att på vägen hem är blodsockret så megalågt att jag som oftast faller för frestelsen att sleva i mig något sött, bara för att fungera. Socker på tom mage betyder illamående. Därför blir det si och så med middagen, och istället äter jag en brakportion sent på kvällen. Visst kanske jag äter nyttig mat när jag väl äter, speciellt eftersom det finns så mycket läckra grönsaker att få tag på just nu, men i ärlighetens namn; det räcker inte med grönt när matrytmen är texas...

Detta till trots för att jag har ett brinnande matintresse, massor av kunskap om näringsämnen, kroppen, hälsa. Jag vet vad som får mig att må bra och känna mig stark och frisk. Jag har liksom alla förutsättningar att äta optimalt. Jämt. Men så blir det ju inte alltid i den fula verkligheten, som Skäringer skulle säga. 

Har jag då panik över all denna slapphet och matslarv? Nej. Det har jag inte. För jag vet att ibland kommer livet emellan en god diet. Jag vet att kroppen klarar av några veckor med slarv, det går bra! Så småningom är jag tillbaka på rätt köl igen. När livet har landat. 

Helt rått

Hej härliga du!

...Så va´de det där med barnen och grönsaker... Våra barn har alltid gillat grönsaker, förutom tomater och champinjoner då förstås. Men allt annat har gått bra. Tyvärr har intresset för jordens grönskor svalnat betydligt. Det tycker jag är synd! Jag vill så gärna att dom ska tycka om grönsaker, men jag vet att om jag lockar dem för mycket kommer det mest troligt få motsatt effekt. Lite utav ett minfält alltså.  

Men så har jag upptäckt att det går bra med råa grönsaker :) Jag förstår dem faktiskt, för visst smakar rå broccoli mindre broccoli än kokt? Eller? Hur som hellst. För stunden fungerar det iallafall utmärkt. Rått på fat. Hoppas att knepet håller i sig en stund :)