Det är inte så lätt mamma...

- Idag har vi druckit saft i banehagen, deklarerar min 3-åring glatt.

Bredvid honom sitter min filosofiske 5-åring och skruvar på sig. Han ser osäkert på mig, och jag ser att han har något på hjärtat.

- Vad är det Wille?

-.... Jag fick också saft.... men jag ville egentligen inte ha.

- Varför ville du inte ha saft vännen?

- Det är ju så mycket socker i saft, och då om jag dricker det då går ju tänderna sönder, och så vill jag ju bli stark, starkare än Adrian iallafall, men jag blir inte stark av saft och så, därför vill jag bara dricka vatten. Jag tycker bäst om vatten.

- Jag förstår, men nästa gång kan du ju be om ett glas vatten istället?

- .... uumm.... men det är inte så lätt....

Nej. Det är inte så lätt. Jag får lust att gråta. Den lille killen som sitter framför mig upplever att han har gjort något fel. Han som sakta men säkert har börjat att ta egna val runt vad han vill dricka och äta. Val som är bra för honom. Som han blir stark utav. Killen som häromdagen bad om att få en ask stimorol istället för lördagsgodis, killen som väljer Bonaqua när vi går på Mc Donalds, och som tjatar på sin pappa varje morgon så att han (också) ska komma ihåg att ta sina tran-kapslar. Killen som långsamt börjar förstå att belöningen med att äta sund ordentlig mat är en starkare kropp, mindre förkylningar och färre hål i tänderna. 

Och sen blir jag arg. Ska inte barnehagen stötta hälsosamma val, istället för att introducera barnen för saft, våfflor, sötat yoghurt och Toros pulverchoklad? På den senaste föräldrar-middagen som barnehagen arrangerade, där både föräldrar och barn deltog, serverades bara saft att dricka?! Inte ens något bättre alternativ fanns att tillgå, som enligt mig hade varit vatten eller mjölk? Nej, bara saft. 

Håller banehagen på att bli en arena för skräpmat, kakor och snabba kickar? Och isåfall, hur ska vi vända den här båten?