Vattnet ligger äntligen lugnt. Vinden har slutat att riva i mig och det är som om mina tankar är klarare än på väldigt länge. Det doftar salt hav och fåglarna sjunger. Som ett sant aprilbarn sitter jag uppe i slänten på den gamla bänken och beundrar alla vårtecken, alla krokusar, alla påskliljor och hängmattan som redan har knutits upp mellan körsbärsträden. Jag drar in den klara luften genom näsan och känner några svaga solstrålar mot pannan. Vintern har varit så hård i år och det gör något med mig. Drar neråt.
Men nu är det vår, och jag tänker en enda sak; VI ÖVERLEVDE!
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar