Så blev det naturligtvis inte. Barnen lärde sig att gå och ville ha allt i plast.
Inte sörjde jag så länge heller, vad sjutton. Det är ju deras rum. Nu är allt sprängt med grälliga leksaker med nya moderna ljud, vassa legobitar som jag trampar på varje natt (!) och dammtussar i hörnen.
Förutom...... en liten vägg där pastell drömmen lever kvar. En liten vägg där jag har ramat in Gustavs "hente sett", och en bild ifrån det första pirriga ultraljudet. Restan får de kracha som de vill ;)
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar