Snokar runt...

Jag kallar det för "Pettson-skåpet"...

Egentligen så tror jag att jag att jag borde bo på en gård. Jag skulle nog ha blivit bonde, om jag tänker efter...
Lullat runt med djuren, målat ladgårdsväggar, fixat staket, odlat potatisar, skitat  ner mig, harvat , plöjt, kluvit.... ni förstår. Naturligtvis har jag en naiv och romantiserad bild av bondelivet, jag inser det. Men iallafall. 

Den vackraste plats jag vet, iallafall den vackraste gården, den har tillhört min mormor och morfar. Mormor bor kvar alldeles runt knuten, och morfar finns där också, men på ett annat vis. Gården ifråga tar inte upp nämnvärt med yta på vår jord, byggnaderna är blygsamma och åkrarna oplöjda. Men husen är brinnande röda, träden är lummiga, sjön ligger några stenkast bort och där vilar en trygghet för mig. 

Mina fina svärföräldrar bor även de på en underbar gård. I påskveckan tillät jag mig själv att smyga runt och fota lite. Jag drömde mig bort en stund med kameran och plåtade lite hej vilt. Bilderna är därifrån.

Om jag blir bonde, vad ska du bli när du blir stor?