Matslarv

"- Jag blir sällan godis-sugen. Jag slipper det när jag äter mig mätt på riktig mat."

Så skrev jag för några veckor sedan. Och menade det, faktiskt. Men nu blir det ju inte alltid så. Eller hur. Jag vet inte vad som gick snett, med aldrig har det matslarvats som just nu. Suck. 

När jag skriver matslarv syftar jag inte på att det slinker ner en godisbit då och då, med matslarv menar jag att jag har halkat ur spåret helt. Jag startar dagen med kaffe, sen blir klockan oftast 13-14 innan jag får i mig något nästa gång, och då har jag som oftast hunnit jobba i 6-7 timmar. Det betyder att på vägen hem är blodsockret så megalågt att jag som oftast faller för frestelsen att sleva i mig något sött, bara för att fungera. Socker på tom mage betyder illamående. Därför blir det si och så med middagen, och istället äter jag en brakportion sent på kvällen. Visst kanske jag äter nyttig mat när jag väl äter, speciellt eftersom det finns så mycket läckra grönsaker att få tag på just nu, men i ärlighetens namn; det räcker inte med grönt när matrytmen är texas...

Detta till trots för att jag har ett brinnande matintresse, massor av kunskap om näringsämnen, kroppen, hälsa. Jag vet vad som får mig att må bra och känna mig stark och frisk. Jag har liksom alla förutsättningar att äta optimalt. Jämt. Men så blir det ju inte alltid i den fula verkligheten, som Skäringer skulle säga. 

Har jag då panik över all denna slapphet och matslarv? Nej. Det har jag inte. För jag vet att ibland kommer livet emellan en god diet. Jag vet att kroppen klarar av några veckor med slarv, det går bra! Så småningom är jag tillbaka på rätt köl igen. När livet har landat.